Hyreskasern

Hyreskaserner kallas de flervåningshyreshus som byggdes för arbetarbefolkningen under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet när invånarantalet i städerna, på grund av industrialiseringen, växte explosionsartat. Dessa hyreshus i kvartersmiljö, som inte sällan uppfördes på spekulation, var enkla i utformningen och dåligt byggda. De innehöll små mörka lägenheter, vanligtvis med begränsad tillgång till kök, toalett och vatten. Levnadsförhållandena i husen präglades av trångboddhet, fukt, dålig luft och fattigdom. ”Hyreskasernerna”, skriver en historiker, ”är ett mångtydigt begrepp för såväl sanitära, moraliska som ekonomiska missförhållanden i städerna” ^[1]

Begreppet hyreskasern används numer ofta även om husen i de bostadsområden som uppfördes inom miljonprogrammet på 1960- och 70-talen.^[2]

Liknande bostäder, kallade insulae, var vanliga i antikens Rom.